ÄGGABODEN  

Gårdsbutiken i Gärestad by

Start      Gårdsbutik      Boende     Om oss      Hitta hit     

Brygghuset med bakugn

Magasinet

Stallet

ÄGGABODEN/Vikakillan, Gärestad by

Vi som bor på gården är Peter och Anna-Lena. Vi har  fyra barn, Gustav, Linn, Jon och Albin, men numera är det bara yngste sonen Albin som bor hemma. Vi driver företaget Äggagården i Edestad AB, ett hönseri med äggproduktion som förser gårdsbutiken med färska ägg.

2003 köpte vi gården efter att den varit i annan släkts ägo sedan 150 år. Gårdsmiljön är en idyll med byggnader från 1700- och 1800-talet. Här finns sex byggnader förutom boningshuset. Ladugården, magasinet, förrådslängan, brygghuset, snickarboden och ett litet hönshus. Dessutom barnens lekstuga som var den första ÄGGABODEN. Där huserar nu Tove, minigrisen.

Boningshuset renoverades först men ganska snart började vi inreda en gårdsbutik i ladugården och stallet. Den invigdes i november 2004. Nästan genast insåg vi att det var nödvändigt med ett kylrum, detta byggdes i grisstian. Vi städade, tvättade, målade och lade om taket i ladugården och gjorde en utställningslokal, Galleri Vikakillan, där vi hade flera utställningar 2006. Vikakillan är en naturlig källa som rinner upp på ägorna och har fått ge namn åt utställningsdelen där Blekingepärlor nu har sin miniutställning. 

Nästa steg var den stora logen som utrymdes och städades för att kunna ha fester och utställningar. Där har vi haft två 50-årskalas med ca 100 gäster. När vi röjde och städade upptäckte vi när vi slängde ut allt skräp på gödselplattan att det var den bästa platsen på hela tomten i söder-västerläge och med en härlig utsikt över fälten. Där byggde vi 2009 ett orangeri, ca 45 kvm, där det sommartid är café. Snickarboden har nu inretts till lägenhet med ett lite större rum för bad och relax. Där finns dusch, bastu och jacuzzi.

Blekingeleden går igenom gården.

Luffartuppen

Det finns fler än vi som tycker att Gärestad by är en av de bästa platser på jorden. En morgon hade luffartuppen valt vår gård att bosätta sig på. 

Vi lät honom träffa en värphöna och de två blev ett par som luffade runt i byn. "Herrskapet" kallade damen i grannhuset dem. Varje kväll kom de dock tillbaka till oss och somnade tillsammans uppflugna i en björk.

De hade många fina sommardagar tillsammans innan en hök en dag tog luffartuppens fru. Hon ersattes av tre nya fruar som han snabbt accepterade. Nu fick de flytta in i hönshuset där det var lite säkrare att bo.